13feb - sol, snö och sällskap
Imorgon är det allahjärtansdag, in case någon skulle ha lyckats missa det. Den senaste veckan har jag kommit fram till att jag har alla orsaker till att precis som de flesta andra tycka att allahjärtansdag är en överskattad och sårande högtid, men jag kan inte. Jag kan inte låta bli att njuta av den mysiga allahjärtansdagstämningen som sprider sig vart man än går, trots att både Carro och jag (och säkert många andra) har dåligt samvete över att vi varit tvungna att dissa varsitt erbjudande. Det är det som är felet; det finns så jäkla mycket att må dåligt över på allahjärtansdag. Men för de flesta (hoppas jag) är det övervägande bra upplevelser, åtminstone från vännerna och familjen. Kärlek , eller i alla fall omtanke, är ju så himla gulligt när allt kommer omkring. Och vem fan älskar inte geléhjärtan?!
en liten bild...
.... eller ska jag säga fyra gigantiska?
De representerar i allafall hur enormt mycket jag vill tilbaks till Grekland. I need semester!!! Min hjärna är helt kvaddat och det är en och en halv jobbiga veckor kvar till sportlovet. (Då jag för övrigt ska resa åt motsatt håll än Grekland; norrut. Funäs. Yeay! <3)
ett gott skratt förlänger livet, jag ska halka mig gul & blå
Jaha. Sitter här med ont i armen från handleden till axeln, och dessutom i ryggen ända ner till svanskotan. Halkade nämligen på vägen hem från tåget. Jag skulle gå nerför en backe och halva gångvägen var full av is. En skranglig tant gick osäkert framför mig på den torra sidan, men jag kände att eftersom jag ännu är i mina bästa, starkaste år så borde jag ta den isiga vägen. Inte kom jag långt förrän fötterna började glida neråt. Farten bara ökade och ökade och det var över halva backen kvar, plus att jag kom närmare och närmare en stor stengrej som stod mitt i vägen. Medan min hjärna övervägde om jag skulle följa impulsen att skrika eller impulsen att sätta mig ner gav plötsligt min balans upp och jag fortsatte ungefär fyra meter glidandes på rygg. Sedan tog farten slut så jag reste mig och skrattade ihjäl mig, för även om det hade gett mig en stor jävla fläck på ryggen/rumpan (vilken jag förresten inte märkte förrän jag kom hem, pinsamt) så gjorde det inte alls ont.
Ja, ni läste rätt. För det var min nästa vurpa som skadade mig. Jag gick vidare, upprymd av solen och min fina wannabe-americas-funniest-homevideos-halkning och av att ipoden bytt låt från Map of the Problematique till Yesterdays Feelings. Så kom jag till en tio meter lång grusväg som var täckt med is hela vägen. Barnet i mig vaknade till liv med ett litet pirrande i bröstet och ett leende svepte över mina läppar. Utan att tänka efter ömsom dansade, ömsom sprang och ömsom gled jag iväg över ishavet. Jag märkte att den sprack i fina stjärnor när jag hoppade så jag började skutta runt som en tokig dagisunge. Det var dumt gjort. För mitt i tredje hoppet drog någon undan marken under mina fötter. En halv sekund senare landade jag halvt skrikandes, halvt skrattandes på isen med förvåningen klistrad i ansiktet och smärtan pulserandes genom delar av kroppen. Så linkade jag hemåt, skrockandes för mig själv. Visst gjorde det ont, men på ett ganska uppfriskande sätt, och min komiska klumpighet hade gjort mig på bra humör för tillfället. Om ett gott skratt förlänger livet tänker jag halka mig gul och blå varenda dag.
Inte blev mitt skrattfnatt bättre av att när jag satt och åt brownies så kom Pokerface på radio och mamma utbrast:
- Åh, det är ju den här Monkeyface!
- Den heter faktiskt Brownieface, slängde jag förstrött ur mig och exploderade sen i skratt när jag insåg vad jag just sagt.
Ledig imorgon! <333333333333333333333333333333333333 okej, det där var kanske en aning överdrivet. Men det ska bli jätteskönt, fastän jag måste sitta och plugga hela dagen (om inget jättebautaviktigt dyker upp).
Nu ska jag fortsätta lyssna på Afasii & Filthy, haha verkligen inte min musiksmak men ändå bra en sånhär dag :D
Buss och ram!
bonne weekend
(Får alltid ont i magen av att läsa hans ord, när ska jag lära mig att det inte ska vara så?
I got this icebox where my heart used to beat
Svaret är nog: Aldrig.)
Fredag: Täääby en stund efter skolan. Köpte jeans, leggins, mjukis och t-shirt+linne. Skulle egentligen träffa klasskompisarna hos Marcus på kvällen, men det blev inte av, och tur var väl det för jag har en massa ogjorda uppsatser här hemma. Upptäckte dessvärre att jag har som lättast att plugga runt 2 på natten...
Lördag: Upp tidigt, åt frukost/lunch på fyra minuter och drog sedan med Carro o Lien för att kolla på ledarinviging. Sara och Johanna var där med (: Det var ganska fint, och jag blev rörd för de sjöng låtar som förde med sig minnen. Efteråt köpte vi tjejer mat som vi åkte hem till Stenis och lagade. Kycklingpastasallad! Blev jättegott trots att amanda skar sig... jävla emo ;o Vi sjöng singstar och tjockade chips tills vi fick kuta till 610an. (Och så kom vi ändå fram fem minuter innan den gick, och jag var kind of exhausteeeed.) En snabbis till ica stop där carro träffade snubben hon alltid träffar där ;) Sedan hem till Petter där han, Joshua och Oscar var, plus de söta hundarna. Jag tjockade ÄNNU mer chips och slängde ur mig det intelligenta "asså, det är tur att jag är så smal för annars skulle jag vara FET!" Vi kollade på 21 men jag hade verkligen inte ögonen på teven längre än tio minuter...
Söndag: Jag kom i tid till tåget vid halv ett! Mötte tjejerna på det och vi hade som vanligt trevligt varenda sekund. När vi kom fram åt vi på Sandys, jävlar i helvete vilken stor grekisk wrap jag fick! Åt typ en åttondel av den och resten hamnade i papperskorgen. Det var lök på den fastän de sa att det inte skulle vara det! Precis som förra gången jag åt på Sandys... grrrrr >:[ However, efter maten sprang vi runt till säkert sju olika kaffeställen och letade efter pepparkakslatte eller espressohouse. Och vi tappade bort varandra och gick fel och blandade ihop kaffeställena och jag skrattade och skrattade. Lien var för rolig när jag och amanda stod på ena sidan övergångsstället och hon, stenis och carro på andra sidan, och vi signalerade till henne att vi ringde hennes mobil men hon bara log och vinkade som en tok. Sötis :D <3
Sedan rusade vi runt i en halv evighet förr att hitta till rätt Stadium oxå, det där Fredrik var. Tillslut hittade vi rätt och jag hittade honom med :) Tjejerna gick sin egen väg (men de var snälla kompisar och höll koll på mig via mobilen eftersom de blev lite oroliga av att han är arton xD) och jag o fredrik gick runt och letade kläder åt honom... Det var jävligt svårt. Men han hittade en tjocktröja iaf som han passade bra i (: Fast han skulle nog passa bra i mycket för han är söt... för söt för mitt eget bästa, nästan svårt att hålla distans -.- Sen skulle jag åka hem så jag mötte mina homies vid Åhlens och vi tog tuben och sen tåget. Finfin dag med er, finfin helg med er. Ni är fina (: <3
Och jo jag vet att det här inlägget inte blev som mina inlägg brukar vara. Men jag vet inte, orkar inte tänka efter. Orkar inte känna efter. Därför har jag stoppat in mitt hjärta i den där ice-boxen, tillsvidare. Fryser ner de där känslorna som numera bara smärtar.
Vattenplaning på verkligheten
Ingenting är stabilt. Alla handtag jag förlitat mig på lossnar, och jag faller alldeles för villigt.
Ledig och tankspridd
Igen.
Fuck.
Fuck fuck fuck fuck.
Den ligger nere i källaren som en tickande bomb och jag vågar inte röra den, än mindre prova om den fungerar idag.
Och igår när jag bet för djupt i min tunga påminde blodsmaken mig om att jag är nervös inför tandläkartiden jag har idag. Jag har haft tandställning i 1½år, dragit ut fyra tänder och lagat 3 hål så det finns nog inte en jävel i hela världen som skulle kunna påstå att jag har tandläkarskräck. Men ändå. Det är inte utan mental ansträngning som jag tvingar mig in i det där rummet. Det är inte utan bultande hjärta och korta, snabba andetag som jag lägger mig i den där stolen. Det är inte utan att nypa mig hårt i armarna som jag genomlider bedövningsprutorna och allt annat jobbigt. Och ett tandläkarbesök för mig är defenitivt inte utan ångest timmarna, ibland dagarna, innan.
Gud vad mesig jag är. Fast ändå inte - för mod är att övervinna sina rädslor, och sånt gör jag varje dag. Vilket borde göra mig till den modigaste personen på Jorden. Eller den med mest rädslor.
Fan vad coolt det skulle vara att ha svarta ögon! Eller att jag när jag ville kunde förvandlas till en sån sorts vampyr som vampyrerna i Twilight... som har svarta ögon när de är blodtörstiga. Ibland skulle jag verkligen inte ha något emot att vara ett sånt monster. Ett monster som alla respekterar och avundas. Ett monster som dricker blod och har svarta ögon, som aldrig behöver vara rädd för något utan själv är det som alla fruktar. Alla utom några få närstående personer som vet att de kan lita på mig fastän jag är gjord för att mörda. Fastän de vet att jag mördar. Ofta.
Åhh hjälp vad min fantasi skenade iväg där, måste nog ner och fylla min mage med något.
Fast inte människoblod.
Pyttipanna.
Vad tråkig världen kan kännas ibland.
<3
KAN INTE SLUTA LÄSA!
Jag är oförsonligt, ohämmat och oåterkalleligt förälskad i varendaste ord Scott Lynch skriver.
I 7 tjocka böcker ska jag få vara en del av den världen, och det gör mig så lycklig att jag förstår att man visst kan älska böcker. Vad är kärlek om inte det här? Varenda kapitel är ett mästerverk. Screw Harry Potter och Sagan om Ringen och alla andra sådana fantasy-böcker som blivit så populära. Det är här jag hör hemma - i Camorr eller i Tal Verrar eller varhelst annars Locke Lamora, Jean Tannen och deras vänner och fiender befinner sig!
down that (stupid) road again...
Det är tråkigt att det inte är vår. Att virvla hem från busshållplatsen alldeles färgglad inombords med glittrande ögon och sprittande ben blir inte lika stämningsfullt när det istället för solsken och kvittrande fåglar är snöslask och halka ute. Å andra sidan är glädje så bräckligt och mina humörsvängar så många att vinterslasket nog passar mina känslor snart igen. Gränsen när pirrandet övergår till svidande är suddig och så lätt att halka över. Men jag vill inte ner i en sänka igen, jag strävar ju uppåt...
Nu ska jag i alla fall berätta en liten onödig historia om min såndär ludd-sak som sitter på iPodhörlurarna. En vacker dag för ett par veckor sen satt jag framför datorn med hörlurarna i när jag bestämde mig för att gå ner i köket och stoppa något i munnen. Väl nere i köket märker jag att mitt öra känns ovanligt dövt, igenproppat. Jag slår på det med handflatan, och ut faller dendär tussen. Efter ett skratt stoppar jag den i jeansfickan och glömmer bort den. Dagarna går och jag vänjer mig att lyssna på musik med bara ena luren i. Vänster lur får sitta i höger öra, and I couldn't care less. Men så igårkväll behövde jag ta lite lipsyl på mina stackars torra, söndergnagda läppar och när jag sätter fingret på undersidan av "burken" för att trycka upp lipsylen en bit (ni fattar?) så känner jag något konstigt mjukt. Jag får för mig att det är en hårig spindel (på grund av en dum mardröm jag hade), så jag skriker och släpper allt på golvet. Och vad flyger ut, om inte min öron-tuss? Vissa saker har verkligen ett eget liv, jag förstår inte alls hur den har hamnat där.
Åhh, jag har fortfarande tråkigt. De sista spåren av adrenalin och annat i mitt blod gör det till en plåga att sitta stilla och göra ingenting. Hoppas morgondagen blir lika... pirrframkallande som idag var. Fast jag är ganska säker på att jag hoppas förgäves, och det är väl lika bra antar jag. Jag funderar över något vi läste om i nian; många européer vill helst leva sitt känsloliv som en rak linje - inga höga lyckotoppar, men inte heller några sänkor av deppighet. Inom hinduismen (tror jag?) så lever de hellre ett liv som går högt upp och sen lågt ner oså högt upp igen och så vidare... När vi läste om det var jag nästan helt säker på att jag ville leva den raka linjen, nu är jag nästan säker på motsatsen. Så... jag hoppas nog på pirret ändå. Det är värt den där känslan när man är allra högst upp på toppen även om man vet att man kommer att falla.
För jag vet vad jag vill ha. And I want it now. I want it bad. Jag har inte tålamod att sitta still, inte lust att tänka efter. De där stunderna när hjärtat pumpar så man blir hög - jag vill ha dem. Stunderna när man får andnöd på ett bra sätt, när händerna skakar av förväntansfullhet, när tsunamis av fjärilar rusar genom kroppen, när hjärnan får kortslutning som av ett blixtnedslag - jag vill ha dem.
vendredi, samedi, dimanche
Dagens kap
Varning för tråkig, typisk blogg-sak
En lista över de saker som har hamnat (eller som inom en snar framtid kommer att hamna) i min för övrigt väldigt stökiga garderob:
- grågrön hoodie med dragkedja
- blåmönstrad tunika/klänning
- vita sommarskor
- nattlinne med små fiskar o båtar längst ner
- blågrönvitrutigt (med små vita knappar!) örngott och påslakan
- mörkbrunt örngott och påslakan med turkosa och orangea exotiska blommor på
- kudde som inte blir platt så fort man lägger kinden emot den
- grön piké med smala vita ränder
- ljusblå top
- mörkmilitärgröna knälånga shorts
- egenstickad cerise sjal
- mellanblå hoodie
- grön bh, svart bh, hotpants
(- slinga håret snart med carro, inom parantes för det hamnar ju inte i garderoben..)
Ahhh, förnyelse. Jag har för tidiga vårkänslor sedan ett par veckor tillbaka. Men håll med mig - det borde verkligen, verkligen, verkligen, verkligen bli vår nu. Vintern har varat i århundraden och ändå är det fortfarande bara januari(?!). Troligtvis kommer våren inte att behaga infinna sig här i kalla Norden förrän i slutet av MARS och det har jag stora problem med att fatta. Give me freakin vårvärme vårglädje vårfärger vårvindar vårdofter vårhopp vårgrönska vårpirr vårsol och allmän vårmagi.
Jag blev i alla fall lite inspirerad av Yes Man igår så jag ska försöka få en plats till Romme. Fastän det är fredagen den trettonde och långt bort och okänt och allt sånt där. Det har nämligen gått upp för mig att man måste satsa för att kunna vinna något. Dessutom; jävlar i helvete vad jag är sugen på att åka skidor!
Rolig dialog av de roliga killarna som satt bakom oss i biosalongen:
- Fjorton suger suger! *låtsas stolt över ordvitsen*
- *sarkastisk* Oooh, den tänkte du länge på va?
- Yep, hela 0.09 sekunder.
- Nej, du har säkert väntat in det här tillfället i över ett halvår!
- Ja, jo. Är lite besviken faktiskt. Hade liksom väntat mig att det skulle poppa fram ballonger och girlanger och sånt. Att typ Carmen Electra skulle dyka upp ur nåt hörn.
Jag var tvungen att sjunka djupt ner i stolen för att dölja hur mina axlar skakade av skratt.
förövrigt har jag upptäckt att jag kan rita rätt bra när jag väl vill. Titta bara på den där *sväller så jag blir överviktig av stolthet*! Den ser ännu bättre ut i verkligheten dessutom o: JE SUIS DUKTIG!
Puss (not)
ordinary eftermiddag (locked and loaded)
Gud vad irriterande, jag har det här symptomet att man kommer på saker som man vill göra och två sekunder senare har man glömt vad det var. Så sitter man där med ett förväntansfullt pirr i magen men man kommer inte ihåg VARFÖR. Snacka om att det framkallar mental störning.
Jag hade dessutom tänkt skriva om två roliga händelser här idag, men de minnena har såklart också runnit iväg någonstans där jag inte kan få tag på dem... Men btw amanda, jag tror en ny sms-stalker har tagit över Stefans gamla roll. Det är ju inget fel på det, men... när jag skriver mkt får jag aslite till svar, och när jag skriver lite eller inte svarar alls så får jag typ fyra sms på raken xD Lära sig sms-vett-och-etikett kanske, eller vad säger du F? (inte för att han får ha någon åsikt i och för sig, eftersom han aldrig kommer att få läsa det här.)
Uppmärksamhet och uppskattning, är inte det vad vi alla lever på och strävar efter varje dag? Jag gör det i alla fall. Eller, jag vill inte alltid ha uppmärksamhet. Men jag har en jävla strävan efter uppskattning, och det kommer få mig att göra något riktigt dumt en vacker dag. Det känner jag på mig. Och nästan hoppas. Mohaha.
Nej, nu sätter jag igång limewire... hoppas att tjejerna i min klass har rätt när de säger att det inte är farligt att ladda ner nu eftersom IPRED-lagen bara är en motion ännu (oj vad jag känner mig som ett duktigt sam-barn när jag skriver det här. Bara så ni vet... jag har varit i riksdagen! Jag kan sånt där! xD) Nästa vecka ska vi till aftonbladet och så ska vi simma. Nej, inte samtidigt. Nej, jag försökte inte vara rolig. Det blir nog... kul? Utom att vi ska vara på östra klockan åtta på morgonen på tisdag. Woho, jag kommer att vara så pigg!
Förresten så vill jag ha photoshop (jaha, så försvann den sam-eleven...). Håller på med en bild i skolan där jag klistrar in mig och tre andra hoppande klasskamrater i rymden. Den bilden lär ni få se mer av eftersom jag hoppas bli väldigt stolt över den.
Oh shit, måste till teven. Just nu spelas videon till pokerface och det är en så jävla het kille i den xD ( ja, jag erkänner att jag är fånig.) Den där brunetten på den vita soffan... åhh.
Vafaaaaan. De klippte så att videon tog slut just när hans scen kom. Snark. Besviken. Dumma youtube som inte fungerar på uppedatorn.
Hm. Nu känner jag mig dålig. Jag har hållit mitt löfte och klagar inte så mycket på bloggen längre, men vad får ni läsa istället? Svar: En massa tjafs. (Oh lala nu hittade jag ett ställe där jag kan kolla på videon *dregla*) ... som sagt, en massa tjafs. Fast, face it - jag har nog mest tjafs i huvudet. Det tjafset kletar ner hela bloggen eftersom jag för det mesta låter tankarna lossna direkt från hjärnan, glida ner längs nacken och armarna ut i fingrarna som trycker ner tangenter lite hipp som happ, och vips så har jag ett blogginlägg! Blir inte något vidare seriöst visserligen, men jag lägger ner tillräckligt mycket energi på skoluppgifterna så någon gång borde jag få skriva fritt, osammanhängande och ointressant.
Förresten så borde jag sluta klaga på min blogg, och sluta skriva som om det vore fler än typ två som läste.
Nu klagade jag igen.
Bwuuööhuuhuu, limewire går inte igång :(
Kontot, korsika, estet, franska. Det var väl allt jag skulle komma ihåg? Plus De halvt dolda. Men det är mer ett nöje än ett måste. Var det inte något mer jag skulle hålla i minnet? Det var något mer jag skulle hålla i minnet, känner det i översta vänstra maggropen. Skit också.
Idag är det 22 dagar till sportlovet
139 dagar till sommarlovet,
varav 100 är skoldagar.
Så här långt har jag kommit med min Småsaker-jag-ska-göra-innan-jag-dör-lista:
- delta i en överraskningsfest
- lära mig dansa och prata som i stolthet och fördom
- kyssas i spöregn
- gå i en vacker lövskog, helst med bokträd (inte träd med böcker på, pucko)
- äta av en jättejättejättestor tårta
Hihi, jag är inte helt klok.
Måste klaga lite mer: jag har skrivit ett bauta-inlägg med bara strunt och inga bilder alls. Woahw, jag tar ju priset i tråkighet! ... tycker kanske vissa. Min egen åsikt råkade jag avslöja för ett par veckor sen med denna opassande kommentar:
- Ja, alltså jag vet att man inte ska återberätta sina egna skämt men... jag är ju för rolig ibland!
Puss (inte, men ni kan få en bild av en puss)
|
V
Hittade den när jag sökte på "gränser", det ger en tankeställare tycker jag (:
i am doomed
" Hej Åse,
Josefin Stagge har missat de två första bildlektionerna. Idag är hon sjukanmäld, men du kan väl be henne söka upp mig så kan hon få den uppgift de andra börjat arbeta med? "
HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!HJÄLPHJÄLP! HUR FAN SKA JAG GÖRA MED ESTETVALET? *ångeeest*
inte bild, har inga jag känner som går där.
inte drama, jag kan inte!!
inte kör, jag vill inte sjunga på avslutningen o där går ingen jag känner så bra heller!!
lost horizons
Åh, jag hade glömt hur mkt jag tkr om denna låt. Fiiin. Ska inte skriva mer idag, måste hinna se klart på gossip girl innan top model börjar xD Oj vad fel inställning av mej man skulle få om man läste det här och inte kände mig. Tur att ingen som inte känner mig inte har min bloggadress då. Nu blev det många förvirrande negationer i en enda mening... Jaja, imorn ska jag iallafall försöka orka mig till skolan igen... herregud. Vad hände med min framtidstro egentligen? Måste skaffa mig någonting mer konkret att se fram emot. Hm, jag borde nog lyssna lite mer på denhär låten istället:
Det de sjunger är faktiskt sant, och min tid tickar iväg. Dags att skärpa mig (okej, hur många ggr innan har jag lovat det o sen failat ändå?) för innan jag vet ordet av ligger jag på min dödsbädd och förbannar mig själv för att jag slösade bort mitt liv.
Imorgon på geografin ska vi få bränna ner vår skog iaf :D Mohaha, pyroman! .. nej... nej.. inte det... Men vi ska faktiskt inte ens bränna en riktig skog, vi ska bara demostrera(demonstrera?) en skogsbrand. Det blir kul.. oh no, bara för att jag tänker att det ska bli kul så kommer jag säkert brinna upp elr ngt xD Om ni inte hör av mig på cirka två dagar så kan ni leta efter min aska någonstans utanför min skola.
Med de orden får jag vara färdigskriven för idag,
tjingtjong!
HAHA en sak till som jag såg nu - daniels msnnamn: Ät gul snö, det kan vara ÖL! :D
så kan det gå...
Fyfan vilken jävla eftermiddag jag har haft. Den inkluderade magont, att gå vilse, hamna vid ett speciellt träd, 1½ timmes sentimental promenad hem i snöstorm (fortfarande med en jäkla taggtrådsrulle i magen), plötsligt vakna utan att märka att jag somnat, snurrig svaghet, konstant pendlande mellan sjukdom och bara trötthet.
Men gud, varför sitter jag här och skriver en massa skit. Jag borde gå och lägga mig, men jag är rädd för att bli sjukare då. Samtidigt är jag lika rädd för att bli friskare... Jag behöver en paus då jag bara kan ligga hemma, så det skulle inte vara helt fel att vara sjuk imorgon. Och gärna på onsdag också så jag slipper estet.
Bara jag inte blir för sjuk nu... "be careful what you wish, it might come true". Men jag vill inte bli helt frisk heller; det är skönt att ha en konkret anledning att gå runt och se plågad ut. Gaah.
Vi får se imorgon. Nu orkar jag inte sitta upp mer.
"What am I supposed to do when the best part of me was always you?" - Breakeven med The Script. Woops, jag drogar den.
jag har slut på fyndiga rubriker
Som när man har feber och varje hjärtslag gör ont...
Jag hade tänkt att skriva värsta detaljerade inlägget om min, amandas, carros och signes badkväll, men jag vet inte om jag orkar. Jag har ont i magen och är på Sveriges sämsta humör. (Låt mig slippa gå upp imorgon, tack. Btw, i fortsättningen kommer ni att slippa läsa sånthär; jag ska skapa en till blogg, en klagdagbok. Som ingen får läsa in case they don't find it. By theirself, without clues.) Blablabla. Jag hade iallafall jättetrevligt på badkvällen även om massagestrålarna mest kittlades och man blev jävligt kall när man klev upp. Vi satt där i bubblet tills Signe blev rynkig som en 80åring och Carro som en 205åring, enligt henne själv. Fast när vi senare hade torkat och varit en sväng på ica (då vi tyckte oss se zombies överallt, hm.. moget. Men vi upptäckte oxå typ en hemlig bordell?) så var våra händer jättelena. Carro tyckte att jag hade babyrumpor längst ute på armarna, så mjukt var det tydligen.
Nej, nu ska jag koncentrera mig på något vettigare, som typ... hum.. jo juste, borde kanske skriva klart min uppsats. Och fixa den där andra bloggen.
Hejdå.
Hm. Något.
Det var aströgt att vakna, jag har ett svagt minne av att jag gnällde som ett litet småbarn när mamma kom och väckte mig efter att jag hade missat mina tre alarm. Hm. Fick min mysplats på bussen iallafall.
Måndagsmatte var första lektionen, Måndagsmatte suger för vi har idiotiska indelningar som jag inte vill vara i. Min grupp har den strängaste läraren så vi måste jobba oavbrutet i 80 minuter medan alla andra grupper får en 10minutersrast OCH slutar en kvart tidigare >.<
Historia sedan, vi gjorde inte så mycket... Jag slapp provet iallafall, för jag inte hade pluggat eftersom mina svarspapper åt upp sig själva så fort jag vände ryggen till.
Lunch, jag avgudar vår nya kock. Maten vi får i skolan är numera mat, inte plastgegga. Idag fick vi nybakat bröd också. Jag är så tacksam att jag skulle slicka hans skor om han bad mig. Eller.. mja. Nä. Men nästan. Vår vaktmästare (eller något?) har bestämt sig för att inge lite mer respekt genom att stå vid matplatsen och kontrollera så att alla drar sina kort. Han snokar omkring där och försöker se mystiskt hotfull ut. Vi roade oss med att kolla på när en klasskompis som hade glömt sitt kort försökte smyga till sig mat ändå.
Svenska. Gick fort, och det var sista lektionen på vår enda skoldag då vi slutar tidigt. Vi typ... äesch jag kommer inte ihåg vad vi gjorde, och vem bryr sig anyways? Förresten börjar prison break om tio minuter och jag har bestämt mig för att se det ändå, för vem bryr sig om jag är trött imorgon. Juste vi gjorde faktiskt en kul sak.. skrev en dialog om en bild på fem minuter och läste sedan upp den för klassen. Vissas var riktigt roliga :D Som en killes klockrena: "Hahaha hihihihi hohohoho hehe lol.... prutt."
Sen åkte jag hem på en proppfull buss. Gick den sista biten och blåsten rev och slet i mig. Jag stoppade in båda hörlurarna och blundade när jag gick, då kändes det nästan som om jag flög.
Drack oboykaffe och kollade på Gossipgirl hela eftermiddagen fastän vetskapen om min oskrivna svenskauppsats gnagde någonstans i magen. Ungefär på samma ställe som gnagandet av det opluggade historiaprovet. Och en hel del annat gnagande, eller snarare svidande, som vi inte ska prata om.
Nuuuu lyssnar jag på paramore - crushcrushcrush bara för att den fastnar.
Och nuuuuu börjar prison break, so I guess I borde sluta.
Förresten så är vår skolas gossip girl inte på långa vägar lika bra som den äkta varan. Men å andra sidan bor vi ju inte på upper east side, och livet är inte heller en serie i 3 säsonger. Hm.
Hejdå.
Cause I'd rather waste my life pretending
Than have to forget you for one whole minute
All hope is NOT gone.
Jag ska låtsas vara självsäker tills jag blir det,
jag ska sluta undvika saker jag är rädd för,
jag ska med hjälp av den numera goda skolmaten börja äta ordentligt,
jag ska återuppta springandet så fort snön försvinner,
jag ska inte ge upp när skolarbetet är tungt,
jag ska inte riskera vänskap på grund av att jag är feg,
jag ska ta vara på det jag har istället för att se vad som fattas,
jag ska lita på migsjälv för vad har jag kvar att förlora,
jag ska behålla en positiv inställning så ofta jag bara kan,
jag ska övervinna min jävla hjärna,
jag ska bli en människa,
jag ska bli Josefin,
jag ska lära mig leva med henne,
och en dag ska jag hålla den där handen igen.
Hopp. Finns det en finare känsla?
Idag har vart den bästa dagen på väldigt länge. Även om jag vet att det kommer att bli mörkt igen så är det jätteskönt att inse att jag faktiskt kan känna såhär.
Jag förstår nu att den enda som kan garantera att 2009 blir ett bättre år är jag själv.
Och jag tänker fan i mig försöka.
Jag har ett mål.
Jag ser en framtid.
All hope is not gone.
Sista dagen.
Jag vill inte vara med längre
Nio veckor till nästa paus, nio veckor. Kunde lika gärna vara en evighet. Då ska jag till Funäs iaf, det lär bli skönt. Fast det känns så långt fram att det känns som att det aldrig kommer inträffa.
De säger
jag är rädd för nålar
Men ändå
sy mig hel igen
Med nål och tråd
med nål och taggtråd.
musicdealer
We - Volbeat Departure Plan - Soilwork
(ingen kommentar, den bara äger) (tröttnar aldrig!)
Darkest Age - Renegade Five Sleep - Poets of The Fall
(uttjatad, jag vet, men har aldrig lyssnat (potf är så mysiga :D den här har
på texten förut. Love Will Remain är en varit godnattlåt många gånger)
annan låt av dem som är jättegullig.)
Eldig jeansjakt (utan byte)
Jeansshoppingen fick, till skillnad från de flesta filmer, ett olyckligt slut. Vi föll för varsitt par jeans som bara fanns i fel storlekar. Med värkande hjärtan satte vi oss och tröståt tills jag kom på att det i alla fall var bättre att vi inte hittade någonting alls än att vi köpte några halvbra jeans och ångrade oss efter nån vecka. Då åkte vi hem, i sällskap med två andra prickar som vi hittade på tunnelbanan.
Väl hemma frös jag som en kinesisk nakenhund i Sibirien, så jag tände en brasa (efter att jag hade bytt om till mjukis - har verkligen fått nog av jeans idag). Elden gav precis den intensiva värme jag behövde och jag satt jättenära jättelänge så att hettan sved i mitt ansikte. Jag funderade på en sak oxå; tänk om man hittar sig själv och upptäcker att man inte tycker om den personen alls?
Nej, nu ropar min kudde på mig och jag tänker lyda den för en gångs skull. Bara för att min mage gör så ont och för att jag inte kan låta bli att tugga sönder insidan av mina kinder/läppar.
"We are all fools in love."
Elizabeth Bennet: If he cannot percieve her regard, he is a fool.
Charlotte Lucas: We are all fools in love.
Mr. Darcy: Miss Elizabeth. I have struggled in vain and I can bear it no longer. These past months have been a torment. I came to Rosings with the single object of seeing you... I had to see you. I have fought against my better judgment, my family's expectations, the inferiority of your birth by rank and circumstance. All these things I am willing to put aside and ask you to end my agony.
Elizabeth Bennet: I don't understand.
Mr. Darcy: I love you.
Mary Bennet: The glories of nature. What are men compared to rocks and mountains?
Elizabeth Bennet: Believe me. Men are either eaten up with arrogance or stupidity. If they are amiable, they are so easily led they have no minds of their own whatsoever.
Mr. Bennet: Poor Jane. Still, a girl likes to be crossed in love now and then. It gives her something to think of... and a sort of distinction amongst het companions.
Netherfield Butler: A Mrs. Bennet, a Miss Bennet, a Miss Bennet and a Miss Bennet, sir.
Caroline Bingley: Oh for heaven's sake, are we to receive every Bennet in the country?
Elizabeth Bennet: And that put paid to it. I wonder who first discovered the power of poetry in driving away love?
Mr. Darcy: I thought that poetry was the food of love.
Elizabeth Bennet: Of a fine stout love, it may. But if it is only a vague inclination I'm convinced one poor sonnet will kill it stone dead.
Mr. Darcy: So what do you recommend to encourage affection?
Elizabeth Bennet: Dancing. Even if one's partner is barely tolerable.
Mrs. Bennet: But she doesn't like him. I thought she didn't like him.
Jane Bennet: So did I, so did we all. We must have been wrong.
Mrs. Bennet: Wouldn't be the first time, will it?
Jane Bennet: No, nor the last I dare say.
Charlotte Lucas: What have you done to poor Mr.Darcy?
Elizabeth Bennet: ...I have no idea.
Mr. Darcy: You must know... surely, you must know it was all for you. You are too generous to trifle with me. I believe you spoke with my aunt last night, and it has taught me to hope as I'd scarcely allowed myself before. If your feelings are still what they were last April, tell me so at once. My affections and wishes have not changed, but one word from you will silence me forever. If, however, your feelings have changed, I will have to tell you: you have bewitched me, body and soul, and I love.. I love... I love you. I never wish to be parted from you from this day on.
Mr. Bennet: If any young men come for Mary or Kitty, for heaven's sake, send them in. I'm quite at my leisure.
Caroline Bingley: Miss Elizabeth, let us take a turn about the room.
[Caroline takes Lizzy's arm in hers, and they walk gracefully in a circle around the room]
Caroline Bingley: It's refreshing, is it not after sitting so long in one attitude?
Elizabeth Bennet: And it is a small kind of accomplishment, I suppose.
Caroline Bingley: Will you not join us, Mr. Darcy?
Mr. Darcy: You can only have two motives, Caroline, and I would interfere with either.
Caroline Bingley: What can he mean?
Elizabeth Bennet: Our surest way of disappointing him will be to ask him nothing about it.
Caroline Bingley: But Do tell us, Mr. Darcy.
Mr. Darcy: Either you are in each other's confidence and have secret affairs to discuss, or you are conscious that your figures appear to the greatest advantage by walking. If the first, I should get in your way. If the second, I can admire you much better from here.
Mr. Bennet: Your mother will never see you again if you do not marry Mr. Collins... And I will never see you again if you do.
(Den som orkade läsa allt är jag skyldig en kram. Den som dessutom ser filmen tänker jag fanimej pussa xD Hrm, i pannan iaf.)
