Ledig och tankspridd
Ja, jag har varit ganska tankspridd (rentav klantig) det senaste dygnet. Pratat med vatten i munnen, nästan hällt yoghurt i rosten, stoppat osthyveln i smörpaketet, accidentally avslöjat en länk, snubblat på ord och rört ihop meningar. Och.. troligtvis... förstört... en laptop.
Igen.
Fuck.
Fuck fuck fuck fuck.
Den ligger nere i källaren som en tickande bomb och jag vågar inte röra den, än mindre prova om den fungerar idag.
Och igår när jag bet för djupt i min tunga påminde blodsmaken mig om att jag är nervös inför tandläkartiden jag har idag. Jag har haft tandställning i 1½år, dragit ut fyra tänder och lagat 3 hål så det finns nog inte en jävel i hela världen som skulle kunna påstå att jag har tandläkarskräck. Men ändå. Det är inte utan mental ansträngning som jag tvingar mig in i det där rummet. Det är inte utan bultande hjärta och korta, snabba andetag som jag lägger mig i den där stolen. Det är inte utan att nypa mig hårt i armarna som jag genomlider bedövningsprutorna och allt annat jobbigt. Och ett tandläkarbesök för mig är defenitivt inte utan ångest timmarna, ibland dagarna, innan.
Gud vad mesig jag är. Fast ändå inte - för mod är att övervinna sina rädslor, och sånt gör jag varje dag. Vilket borde göra mig till den modigaste personen på Jorden. Eller den med mest rädslor.
Fan vad coolt det skulle vara att ha svarta ögon! Eller att jag när jag ville kunde förvandlas till en sån sorts vampyr som vampyrerna i Twilight... som har svarta ögon när de är blodtörstiga. Ibland skulle jag verkligen inte ha något emot att vara ett sånt monster. Ett monster som alla respekterar och avundas. Ett monster som dricker blod och har svarta ögon, som aldrig behöver vara rädd för något utan själv är det som alla fruktar. Alla utom några få närstående personer som vet att de kan lita på mig fastän jag är gjord för att mörda. Fastän de vet att jag mördar. Ofta.
Åhh hjälp vad min fantasi skenade iväg där, måste nog ner och fylla min mage med något.
Fast inte människoblod.
Pyttipanna.
Vad tråkig världen kan kännas ibland.
Igen.
Fuck.
Fuck fuck fuck fuck.
Den ligger nere i källaren som en tickande bomb och jag vågar inte röra den, än mindre prova om den fungerar idag.
Och igår när jag bet för djupt i min tunga påminde blodsmaken mig om att jag är nervös inför tandläkartiden jag har idag. Jag har haft tandställning i 1½år, dragit ut fyra tänder och lagat 3 hål så det finns nog inte en jävel i hela världen som skulle kunna påstå att jag har tandläkarskräck. Men ändå. Det är inte utan mental ansträngning som jag tvingar mig in i det där rummet. Det är inte utan bultande hjärta och korta, snabba andetag som jag lägger mig i den där stolen. Det är inte utan att nypa mig hårt i armarna som jag genomlider bedövningsprutorna och allt annat jobbigt. Och ett tandläkarbesök för mig är defenitivt inte utan ångest timmarna, ibland dagarna, innan.
Gud vad mesig jag är. Fast ändå inte - för mod är att övervinna sina rädslor, och sånt gör jag varje dag. Vilket borde göra mig till den modigaste personen på Jorden. Eller den med mest rädslor.
Fan vad coolt det skulle vara att ha svarta ögon! Eller att jag när jag ville kunde förvandlas till en sån sorts vampyr som vampyrerna i Twilight... som har svarta ögon när de är blodtörstiga. Ibland skulle jag verkligen inte ha något emot att vara ett sånt monster. Ett monster som alla respekterar och avundas. Ett monster som dricker blod och har svarta ögon, som aldrig behöver vara rädd för något utan själv är det som alla fruktar. Alla utom några få närstående personer som vet att de kan lita på mig fastän jag är gjord för att mörda. Fastän de vet att jag mördar. Ofta.
Åhh hjälp vad min fantasi skenade iväg där, måste nog ner och fylla min mage med något.
Fast inte människoblod.
Pyttipanna.
Vad tråkig världen kan kännas ibland.
Kommentarer
Postat av: amanda
säger ju att man vill va en sån ibland !:O
Trackback
