All hope is NOT gone.
Jag ska låtsas vara självsäker tills jag blir det,
jag ska sluta undvika saker jag är rädd för,
jag ska med hjälp av den numera goda skolmaten börja äta ordentligt,
jag ska återuppta springandet så fort snön försvinner,
jag ska inte ge upp när skolarbetet är tungt,
jag ska inte riskera vänskap på grund av att jag är feg,
jag ska ta vara på det jag har istället för att se vad som fattas,
jag ska lita på migsjälv för vad har jag kvar att förlora,
jag ska behålla en positiv inställning så ofta jag bara kan,
jag ska övervinna min jävla hjärna,
jag ska bli en människa,
jag ska bli Josefin,
jag ska lära mig leva med henne,
och en dag ska jag hålla den där handen igen.
Hopp. Finns det en finare känsla?
Idag har vart den bästa dagen på väldigt länge. Även om jag vet att det kommer att bli mörkt igen så är det jätteskönt att inse att jag faktiskt kan känna såhär.
Jag förstår nu att den enda som kan garantera att 2009 blir ett bättre år är jag själv.
Och jag tänker fan i mig försöka.
Jag har ett mål.
Jag ser en framtid.
All hope is not gone.
..... Hoppas de går bra.... Saknar dig enormt mycket... Om du vet att du till slut kommer att lyckas... Väntar jag så lång tid de tar.... Även om vi är 90 då :P
kram
Det går inte så jättebra.. Jag är inte alls helt säker på att jag kommer lyckas, men jag är säker på att jag aldrig tänker sluta försöka. Du behöver inte vänta, du kan göra vad du vill under tiden... för även om du inte väntar så kommer jag att leta upp dig o störa när jag har lyckats ^^
