nowshutdown

Det här suger. Hela min värld är som randiga rummet på Gröna lund; jag halkar och studsar mot väggarna, finner inget fotfäste, inget räcke, ingen arm att greppa. Precis när jag tror mig börja få en aning om vad som är taket och vad som är golv så snurrar rummet runt igen, en vägg blir ett golv och sedan en vägg igen, möbler flyger omkring och träffar mig i huvudet, i magen,  jag tappar andan och smärtan exploderar i mig. Försöker desperat få ordning på kroppen och sinnet så att jag kan ta mig ut trots att allting snurrar virvlar dunkar förbi. Livet alla andra behärskar är endast färgflimmer framför mina ögon, de står gäspande och ser på medan jag slungas omkring som en lealös docka.  

Ingenting är stabilt. Alla handtag jag förlitat mig på lossnar, och jag faller alldeles för villigt.