nowshutdown

Nu har jag gått in i väggen.







Japp, den tragiska händelsen inträffade vid en snurrdörr i täby centrum. Men väggen var faktiskt genomskinlig, och jag var jättetankspridd. Caroline garvade sig halvt fördärvad när jag plötsligt tog ett steg framåt och bonkade rakt in i det snurrande glaset. Hade själv ganska svårt att hålla mig för skratt när jag väl hade samlat ihop mitt förvånade ansiktsuttryck och förstått varifrån den plötsliga smärtan i huvudet kom.

Annars har idag varit ganska bra, det var ju sånt där hoppfullt vårsolsken som liksom sipprar in genom varje cell i kroppen. Ändå var nog inte solen det som värmde mig mest idag..

2 dagar kvar. 2 dagar kvar, 2dagarkvar2DAGARKVAR!!! Måste ha den här pausen, men sen ska jag fortsätta kämpa. Fortsätta fortsätta fortsätta tills jag lyckas. Jag ska lyckas, jag bara SKA!!!  

Håhåjaja, nu är jag här och kladdar igen bara för att jag inte har något bättre för mig. Borde börja skriva min svenskauppsats som ska lämnas in imorgon, men jag kan inte. Vad har hänt med mig egentligen? Alla ogjorda skoluppgifter samlas på en stor hög som riskerar att rasa över mig och ändå sätter jag alltid nöje före nytta. 

Eftersom det första jag såg när jag slog upp ögonen imorse var rosorna på skrivbordet så stönade jag bara, vände mig om i sängen och la kudden över huvudet igen. Lite efter elva vaknade jag en andra gång och tassade iväg mot badrummet, försiktigt för att inte kliva på någon av alla legobitar som låg utspridda över mitt golv (spenderade gårdagskvällen med lillebror). Åt långsamt frukost framför datorn och sedan bar det av till tennisen, som faktiskt var rätt rolig. Jag råkade sätta krokben för mig själv i luften så jag o Carro skrattade ihjäl oss. Dessutom så höll vi på och larvade oss med att varje gång vi vann formade vi bokstäverna Y, E och S med kroppen. Jag fixade aldrig riktigt S:et, det blev bakofram och upponer och gud vet vad.
Efter tennisen åt jag en snabb lunch, till skillnad från frukosten, och traskade hem till Amanda. Jag hade verkligen tänkt att plugga där, men så blev det inte... Lovade mig själv att göra det när jag kom hem istället, men då var jag trött och seg och kunde inte motstå tevens dragningskraft.  Kollade på Gossip Girl och Bones och nu har jag börjat se Kingdom of Heaven... jag borde inte. Jag borde duscha och sova. Men jag vill inte att helgen ska ta slut, även om det bara är fem dagar kvar tills jag ska till Funäs och slappna av. 


Bwöööh, orka. Nu håller de på och döda varandra på teven. Urk, mycket blod. Tänkte precis skriva "det är nästan så att jag kan känna blodsmaken på riktigt" när jag insåg att jag faktiskt blöder från läppen, så det är inte så konstigt xD Usch, jag är alldeles för trött för att kunna blogga om något vettigt...
Men jag har faktiskt varit ganska vettig idag. Har rett ut orsaken till en hel del av mina känslor, och så har jag kommit på hur hemskt det är om man dör helt plötsligt (vad som helst kan faktiskt hända varenda dag) och så är det en massa saker man inte har fått sagt... Orkar inte förklara vad jag menar x)

Nu får det vara nog!

Jag ska lätt se på Grease ikväll! Har nyss kommit hem från Romme (vilket var GRYMT jävla kul, skriver kanske om det när jag är piggare) och jag är sådär skönt seg och avslappnad så jag orkar inte med något annat än att se en oseriös film. Jag kollar just nu på You're The One That I Want på utub och damn vad jag önskar att jag var 10 år på nytt, instängd med min ex-bästis på hennes rum och just den låten på repeat för fyrtioelfte gången samma eftermiddag. Vi försökte lära oss dansen, och trots att vi var på ett utrymme av knappt 2 kvadratmeter och trots att jag alltid fick spela Danny så var det en höjdpunkt som aldrig kommer att suddas ut ur mitt minne. Dumt att man är stor nu, det var väldigt längesen jag fick chansen att föreslå för en kompis att vi kunde träna Grease-dansen...

Imorgon är det allahjärtansdag, in case någon skulle ha lyckats missa det. Den senaste veckan har jag kommit fram till att jag har alla orsaker till att precis som de flesta andra tycka att allahjärtansdag är en överskattad och sårande högtid, men jag kan inte. Jag kan inte låta bli att njuta av den mysiga allahjärtansdagstämningen som sprider sig vart man än går, trots att både Carro och jag (och säkert många andra) har dåligt samvete över att vi varit tvungna att dissa varsitt erbjudande. Det är det som är felet; det finns så jäkla mycket att må dåligt över på allahjärtansdag. Men för de flesta (hoppas jag) är det övervägande bra upplevelser, åtminstone från vännerna och familjen. Kärlek , eller i alla fall omtanke, är ju så himla gulligt när allt kommer omkring. Och vem fan älskar inte geléhjärtan?!

.... eller ska jag säga fyra gigantiska?
De representerar i allafall hur enormt mycket jag vill tilbaks till Grekland. I need semester!!! Min hjärna är helt kvaddat och det är en och en halv jobbiga veckor kvar till sportlovet. (Då jag för övrigt ska resa åt motsatt håll än Grekland; norrut. Funäs. Yeay! <3)

Jag har haft en trevlig helg, fram till för en minut sen (:
(Får alltid ont i magen av att  läsa hans ord, när ska jag lära mig att det inte ska vara så?
I got this icebox where my heart used to beat
Svaret är nog: Aldrig.)

Fredag: Täääby en stund efter skolan. Köpte jeans, leggins, mjukis och t-shirt+linne. Skulle egentligen träffa klasskompisarna hos Marcus på kvällen, men det blev inte av, och tur var väl det för jag har en massa ogjorda uppsatser här hemma. Upptäckte dessvärre att jag har som lättast att plugga runt 2 på natten...

Lördag: Upp tidigt, åt frukost/lunch på fyra minuter och drog sedan med Carro o Lien för att kolla på ledarinviging. Sara och Johanna var där med (: Det var ganska fint, och jag blev rörd för de sjöng låtar som förde med sig minnen. Efteråt köpte vi tjejer mat som vi åkte hem till Stenis och lagade. Kycklingpastasallad! Blev jättegott trots att amanda skar sig... jävla emo ;o Vi sjöng singstar och tjockade chips tills vi fick kuta till 610an. (Och så kom vi ändå fram fem minuter innan den gick, och jag var kind of exhausteeeed.) En snabbis till ica stop där carro träffade snubben hon alltid träffar där ;) Sedan hem till Petter där han, Joshua och Oscar var, plus de söta hundarna. Jag tjockade ÄNNU mer chips och slängde ur mig det intelligenta "asså, det är tur att jag är så smal för annars skulle jag vara FET!" Vi kollade på 21 men jag hade verkligen inte ögonen på teven längre än tio minuter...

Söndag: Jag kom i tid till tåget vid halv ett! Mötte tjejerna på det och vi hade som vanligt trevligt varenda sekund. När vi kom fram åt vi på Sandys, jävlar i helvete vilken stor grekisk wrap jag fick! Åt typ en åttondel av den och resten hamnade i papperskorgen. Det var lök på den fastän de sa att det inte skulle vara det! Precis som förra gången jag åt på Sandys... grrrrr >:[ However, efter maten sprang vi runt till säkert sju olika kaffeställen och letade efter pepparkakslatte eller espressohouse. Och vi tappade bort varandra och gick fel och blandade ihop kaffeställena och jag skrattade och skrattade. Lien var för rolig när jag och amanda stod på ena sidan övergångsstället och hon, stenis och carro på andra sidan, och vi signalerade till henne att vi ringde hennes mobil men hon bara log och vinkade som en tok. Sötis :D <3
Sedan rusade vi runt i en halv evighet förr att hitta till rätt Stadium oxå, det där Fredrik var. Tillslut hittade vi rätt och jag hittade honom med :) Tjejerna gick sin egen väg (men de var snälla kompisar och höll koll på mig via mobilen eftersom de blev lite oroliga av att han är arton xD) och jag o fredrik gick runt och letade kläder åt honom... Det var jävligt svårt. Men han hittade en tjocktröja iaf som han passade bra i (: Fast han skulle nog passa bra i mycket för han är söt... för söt för mitt eget bästa, nästan svårt att hålla distans -.- Sen skulle jag åka hem så jag mötte mina homies vid Åhlens och vi tog tuben och sen tåget. Finfin dag med er, finfin helg med er. Ni är fina (: <3

Och jo jag vet att det här inlägget inte blev som mina inlägg brukar vara. Men jag vet inte, orkar inte tänka efter. Orkar inte känna efter. Därför har jag stoppat in mitt hjärta i den där ice-boxen, tillsvidare. Fryser ner de där känslorna som numera bara smärtar.  

Det här suger. Hela min värld är som randiga rummet på Gröna lund; jag halkar och studsar mot väggarna, finner inget fotfäste, inget räcke, ingen arm att greppa. Precis när jag tror mig börja få en aning om vad som är taket och vad som är golv så snurrar rummet runt igen, en vägg blir ett golv och sedan en vägg igen, möbler flyger omkring och träffar mig i huvudet, i magen,  jag tappar andan och smärtan exploderar i mig. Försöker desperat få ordning på kroppen och sinnet så att jag kan ta mig ut trots att allting snurrar virvlar dunkar förbi. Livet alla andra behärskar är endast färgflimmer framför mina ögon, de står gäspande och ser på medan jag slungas omkring som en lealös docka.  

Ingenting är stabilt. Alla handtag jag förlitat mig på lossnar, och jag faller alldeles för villigt.

Ja, jag har varit ganska tankspridd (rentav klantig) det senaste dygnet. Pratat med vatten i munnen, nästan hällt yoghurt i rosten, stoppat osthyveln i smörpaketet, accidentally avslöjat en länk, snubblat på ord och rört ihop meningar. Och.. troligtvis... förstört... en laptop.

Igen.

Fuck.

Fuck fuck fuck fuck.
Den ligger nere i källaren som en tickande bomb och jag vågar inte röra den, än mindre prova om den fungerar idag.

Och igår när jag bet för djupt i min tunga påminde blodsmaken mig om att jag är nervös inför tandläkartiden jag har idag. Jag har haft tandställning i 1½år, dragit ut fyra tänder och lagat 3 hål så det finns nog inte en jävel i hela världen som skulle kunna påstå att jag har tandläkarskräck. Men ändå. Det är inte utan mental ansträngning som jag tvingar mig in i det där rummet. Det är inte utan bultande hjärta och korta, snabba andetag som jag lägger mig i den där stolen. Det är inte utan att nypa mig hårt i armarna som jag genomlider bedövningsprutorna och allt annat jobbigt. Och ett tandläkarbesök för mig är defenitivt inte utan ångest timmarna, ibland dagarna, innan.

Gud vad mesig jag är. Fast ändå inte - för mod är att övervinna sina rädslor, och sånt gör jag varje dag. Vilket borde göra mig till den modigaste personen på Jorden. Eller den med mest rädslor. 



Fan vad coolt det skulle vara att ha svarta ögon! Eller att jag när jag ville kunde förvandlas till en sån sorts vampyr som vampyrerna i Twilight... som har svarta ögon när de är blodtörstiga. Ibland skulle jag verkligen inte ha något emot att vara ett sånt monster. Ett monster som alla respekterar och avundas. Ett monster som dricker blod och har svarta ögon, som aldrig behöver vara rädd för något utan själv är det som alla fruktar. Alla utom några få närstående personer som vet att de kan lita på mig fastän jag är gjord för att mörda. Fastän de vet att jag mördar. Ofta.
 
Åhh hjälp vad min fantasi skenade iväg där, måste nog ner och fylla min mage med något.
Fast inte människoblod.
Pyttipanna.
Vad tråkig världen kan kännas ibland.