nowshutdown

Markus Krunegård (som åkte samma flyg som oss och också blev tvungen att
vänta hela dagen på charlesdegaulle) har skrivit en låt som heter New York,
märkte jag nyligen. 
Och fan vad man känner igen sig i den. 



14 timmar på ett flyg mellanlandar i Reykjavik
stödstrumpor o bindel på vaknar igen när vi landar hårt i New York.

Staden myten hemligheten:
"Åk inte dit, du kommer bli biten o aldrig vilja åka hem igen".
Okej, jag tar den risken.

Den första jag möter är gubben i tullen han är jättesur
myndig och svullen, jag känner för o vända hem igen
det är så här dom säger: Välkommen till New York.

Allt är en film genom taxifönstret neonljus, horor just som
ett avsnitt av nånting jag sett sent hemma på TV:n.

Folk är fula tjocka men snälla visar vägen o pratar länge:
"It`s straight ahead across the bridge that`s Brooklyn man"

Svarta fasader står som speglar när jag tittar i dom så ser jag att jag
faktiskt är glad, det har inte hänt sen inte vet jag.