nowshutdown

Markus Krunegård (som åkte samma flyg som oss och också blev tvungen att
vänta hela dagen på charlesdegaulle) har skrivit en låt som heter New York,
märkte jag nyligen. 
Och fan vad man känner igen sig i den. 



14 timmar på ett flyg mellanlandar i Reykjavik
stödstrumpor o bindel på vaknar igen när vi landar hårt i New York.

Staden myten hemligheten:
"Åk inte dit, du kommer bli biten o aldrig vilja åka hem igen".
Okej, jag tar den risken.

Den första jag möter är gubben i tullen han är jättesur
myndig och svullen, jag känner för o vända hem igen
det är så här dom säger: Välkommen till New York.

Allt är en film genom taxifönstret neonljus, horor just som
ett avsnitt av nånting jag sett sent hemma på TV:n.

Folk är fula tjocka men snälla visar vägen o pratar länge:
"It`s straight ahead across the bridge that`s Brooklyn man"

Svarta fasader står som speglar när jag tittar i dom så ser jag att jag
faktiskt är glad, det har inte hänt sen inte vet jag.

Myyyysmorgon. Jag har börjat gå upp tidigt på helgerna (jag snackar alltså RIKTIGT tidigt, typ 8) bara för att det är så skönt att ha de här timmarna mellan halv nio och elva då man inte behöver göra någonting, och inte heller förväntas göra någonting. Jag går i ide i mitt rum: nerdragna rullgardiner och stängd dörr och bara nattduksbordslampans mjuka sken. Utanför min grotta är det tillräckligt tyst för att jag ska kunna låtsas att det inte finns något utanför och under online på msn finns bara tre som låtit datorn stå på sen de somnade igårkväll.
 
Lyssnar på Fearless (som egentligen är en kvällslåt men så råmysig att jag inte kan låta bli den alla tider på dygnet) och funderar på vad av alla härliga slöfocksysselsättningar jag ska unna mig att göra. En film kanske, nerbäddad i sängen. Eller läsa lite. Kolla på Phineas & Ferb med vuxenmasken slängd på golvet. Ge mig ut ur grottan för en snabb jakt efter mat, ta en överdos av nutella och oboy toppad med skumtomte. Eller bara sitta här och njuta av att den kommande månaden just nu inte känns som ett svart hål. Nä, den känns som sockervadd en julmarknadskväll, den känns som pepparkaksbak och återbesök på krogen, den känns som mvgn och snöbollskrig, som bläddrande i universitetskatalogen och som besvarad längtan från pojkensomgerpurpose. Den känns som smala men starka ben som vinglar vidare mot början till en bättre balans i livet.