nowshutdown

Glädje! Det finns ytterligare två AnnaGavalda-böcker översatta till svenska. (Jag vet - översatt blir alltid aningen b, men kom igen, att läsa vuxenromaner på franska är LITE krävande.) Moi, je vraiment beundrar Gavaldas sätt att skriva. Hon leker med språket med ett barns geniala ovetskap om begränsande regler. Hon skriver inte; hon målar. Tankens blyerts, miljöernas oljefärger, det förflutnas kol och akvarellerna för ansiktuttryck och gester - i en strukturerad röra, ett modernt konstverk.

Just nu håller jag på med Lyckan är en sällsam fågel. Men sedan jag sist la ifrån mig boken, på sida 316, har jag inte förmått mig att läsa mer.

För att den är dålig? Pff, skulle inte tro det.

Men historien är precis på den punkten när det vänder. När det i över trehundra sidor har varit gråhet och depression och värkande trötthet och en förföljande barndom men nu, nu, sträcks sida 316s finger ut och petar till den första dominobrickan i kedjan av lyckliga händelser.
Och då kan jag göra något som verkligheten omöjliggör.
Jag kan stoppa tiden.
Genom att sluta läsa kan jag stoppa tiden och njuta av vetskapen om huvudpersonens kommande lycka och framgång, som om den vore min egen.