nowshutdown

.... is that they never dry
sjunger thousand foot krutch i mitt öra.
Och jag vet att det är sant, för jag känner det fortfarande.
Tårarna intorkade i mina kinder. 
Tårarna för honom.
Intorkade, passé, över. Men ändå...
där.

I wanna
open my eyes and see your face
If I have to wait a thousand days

fast jag vill ju inte det. Inte som det är nu.
Jag bara. Saknar. Delar av det.
Delar av. Den han var.

Tron på kärleken. Den naiva övertygelsen att han-kommer-alltid-se-på-mig-med-den-där-värmen-i-blicken, nej, att man inte ens tänker tanken han-kommer-alltid-se-på-mig-med-den-där-värmen-i-blicken för man är helt aningslös om att det finns ett annat alternativ. Kanske är det bara det jag saknar.

För nu känns allt helt fejk. Och nu ser jag alltid bara slutet, obarmhärtigt skarpt genom vad som är menat att vara suddigt romantiskt.

Trasig.



Vad håller jag på meeeed, plugga josefin förfaan.