nowshutdown

Tack för lånet, sa jag när jag släppte tröjan på hans sida av bänken.

För han hade just satt ord på det mitt undermedvetna så bekvämt trängt undan; jag hade honom bara till låns.

Den varma omtanken, solglitterleendet i ögonen med obestämbar färg, famnen som fångar när jag tappar balansen, retsamheterna och humorn och de galna historierna som häpnar och lockar till skratt, hans dolda sida lika mjuk som läpparna, de fånroliga minerna o påhitten, naturligheten i hans sällskap, lyckan mot hans hud.

Tack för lånet.




Det var ju en lek, tillrättavisar jag förvånat mitt hjärta när det spricker i sömmarna.