Och inombords
"When will we all know that the fuckin black is the new black?"
Haha, jag har visst hittat tillbaka till min blogg igen ! Den var ute och flög i cyberrymden ett tag och så glömde jag bort den tills för två sekunder sen när en kompis nämde ordet "blogg".
-------------
Och inombords har jag gett upp. Eftersom jag ALLTID är otillräcklig.
För normal för att vara udda men
för udda för att vara normal.
För osjälvständig för att vara ensam men
för osjälvsäker för att vara i grupp.
Alldeles för prataberoende för att kunna isolera mej men
ändå på tok för rädd för att yttra ett endaste ord.
Rädd för att inte passa in,
och rädd för att försvinna i mängden.
Hatar mej för att jag sticker ut,
men ändå inte klarar att skina igenom.
Vad ska jag vara, hur ska jag vara,
vem ska jag vara ? Vem VILL jag vara?
Hur jag än gör är jag ALLTID otillräcklig.
Så länge jag kan minnas har jag bara känt mej
sämst, mest efter, fulast, osynligast.
Otillräcklig.
Livrädd för att leva,
dödsrädd för att dö.
----------
För mig är du alltid tillräcklig.
Alltid bra,
en STORT betydande person i mitt liv.
Utan dig är jag en hjärndöd groda som har brutit benen och inte kan hoppa.
Du är perfekt precis som du är <3
