nowshutdown

Sötaste nosen. <3
(Om du inte blir avslappnad av den här bilden har du nog något allvarligt fel du bör kolla upp)

Det där är iallafall min älskade puppy. Eller, bara min är han inte. Och egentligen är han inte en valp heller, nu när han tillbringat mer än 1 ½ människoår i livet (vilket innebär ca 18 hundår... HJÄLP, han är ju ÄLDRE än mig?!). Men jag kommer alltid att se honom som en valp, han är ju så liten, sprallig, mesig och kelig fortfarande. Vad knasigt när han blir en gammal grå tröttis och jag fortfarande presenterar honom som "min lilla puppy"... 
I vilket fall som helst så är han världens bästa hund och jag betraktar honom som min tredje bror (: 

Ni anar inte... att ha någon som blir så jävla överlycklig när man kommer hem att den överfaller en med slickpussar och svansvift och sedan måste springa ett varv runt hela nedervåningen bara för att showa off,
att ha någon som alltid finns där med sin mjuka päls och uttrycksfulla ögon när man behöver tröst, någon som jämt ställer upp med leksak i munnen och förväntansfullt viftande svans när man har tråkigt,
någon som kryper upp i ens knä på kvällarna och gör sin typiska "nu-trivs-jag"-ritual (smackar två gånger med tungan, blundar och drar en djup suck)
det är GULD värt. Eller nej, i kanske inte just guld... guld har bara ett materiellt värde, och  dessutom skulle Tapas inte precis ha någon nytta av det. Men han är värd allt han någonsin vill ha, och från och med nu ska jag verkligen försöka att ge honom det (även om det inte alltid är så lätt att tvinga sig ut på hundpromenad i mörkret och kylan en lördagkväll i december när man är förkyld...)

För ja, hunden har ju sina baksidor oxå. Och då menar jag inte rumpan för den är jättesöt (: Jag menar promenader, att ta sig tid när man inte har tid och att vara med honom när man kanske hellre gör något annat. Det är ju alldeles för lätt att bara låta honom ligga och sova medan man själv sätter sig framför datorn, skriver ett blogginlägg och helt förtränger att han behöver gå ut....

Men eftersom han så ofta måste böja sig för min vilja så ska jag nu böja mej för hans och tvinga mig själv att traska ett varv runt kvarteret.
  Blööööö. Om det åtminstone kunde vara lite ljust ute.