Santa's coming!
Well, God Jul i förskott, antar jag?
Imorgon kommer jultomten. Det är därför han inte har några barn; han kommer ju bara en gång om året. Och dessutom hänger kulorna i granen. Mwahaha. Förresten så är likheten mellan en mörkhyad och en julgran att det hänger färgade kulor i grenen på båda. Vadå, om julen handlar om roliga traditioner så måste ju mina klassiska skämt passa perfekt ^^
För min del hoppas jag verkligen att jag slipper tomten i år. Min yngsta kusin har för längesen avslöjat hemligheten bakom tomtemasken, ändå brukar de vuxna förtränga det och rätt vad det är knackar en utklädd pappa på dörren. Alla ler tvingat och låtsas bli glada, fastän vi ser att tomte-pappa inte ens ansträngt sig ordentligt. För vilken tomte har kostymbyxor, likadana skor som pappa och dessutom glasögon under masken? Tomte-pappa bryr sig inte, för han vet ju att vi vet. Och vi låtsas naiva, bara för att upprätthålla de gamla traditionerna. Pinsamt och uncomfortable är vad det är.
Aja, nu ska jag beskriva min normala julafton för de som vill läsa (typ ingen xD). Men lugn, jag tar det lite kort för jag har bara en lins på mig så jag ser knappt vad jag själv skriver. Iallafall, vid 8-tiden på morgonen (julafton är den enda dagen på året jag tar mig upp tidigt nästan utan att klaga) blir jag och småhjärnorna (mina bröder) väckta, oså kollar vi i vår julstrumpa där "nissarna" under natten har lagt lite paket. De senaste åren har jag varit rätt vaken när de där "nissarna" krafsar utanför sovrumsdörren, och för att vara nissar är de väldigt lika mina föräldrar kan jag tala om. Sen går man ner och äter frukost, inklusive pepparkakor, knäck och en sorts sockerkaka. Det är dagens första Proppmätt. Efter frukosten klämmer jag mig i mina alltid lika obekväma jul-fin-kläder. Jag har aldrig slutat förknippa julafton med trånga strumpbyxor/leggins och den ovana känslan av klänning, lukten av det oanvända tyget. Jaja, sedan åker vi till mormors mysiga hus och äter jullunch med mina 2 lika uppklädda kusinfamiljer. Det är dagens andra Proppmätt. Vi kusiner (som btw är åtta stycken mellan 6 och 16 år) hittar snabbt till vår vanliga lättsamma stämning trots att den göms bakom förklädnaden av styva finkläder och som vanligt tror vi att de vuxna äter sådär oäääändligt långsamt med flit, bara för att de vet att vi är otåliga att packa upp presenter.
När det väl är dags samlas vi i de tre sofforna runt granen och nu finns det inte längre en chans att man kan må dåligt i någon enda cell i hela kroppen. Omgiven av mina babblande, klängande, fnissande, nyfikna, upprymda, älskade kusiner är jag så hel jag kan bli. Som en tvättsvamp suger jag åt mig deras humör och blir ett förväntansfullt barn jag med. Att strumpbyxorna sticks gör inte längre så mycket.
Julklappsutdelningen brukar ta precis lagom lång tid - vi blir klara precis när Kalle Anka börjar. Barnen (och jag, men just då räknas jag som ett barn) springer upp till övervåningen och teven, trängs och hoppar i sofforna för att kapa de bästa platserna. Kalle Anka är som preis likadant som vanligt,.. vilket ju inte är så förvånande. Efter ett tag brukar även min härliga, barnsliga morbror komma upp och titta, och efter honom följer resten av de vuxna. Tyvärr tar det slut alldeles för fort och familjerna måste åka åt varsitt håll... Då är kusinernas glada miner som bortblåsta :( Men det kommer ju en jul nästa år igen. Min yngsta kusin ger sin typiska hejdåkram - en riktigt hård kram runt magen eftersom hon inte når längre upp. Det gör lika ont som vanligt och jag skrattskriker lika mycket som vanligt.
När vi kommer hem är vi bara familjen. Vi äter middag, ännu mer typisk julmat, vilket leder till dagens tredje Proppmätt. Och tilläggas bör att vanligtvis blir jag Proppmätt en gång varannan vecka ungefär, så tredje gången på en dag är det inte så härligt längre. Men är det god mat så är det. Vi brukar ha franska cornichons, det är muums :) Sedan börjar den stora presentutdelningen, då vi delar ut julklapparna inom familjen. Hos mormor delar vi bara ut inom släkten. Den stora utdelningen tar säkert 3-4 timmar, och under de timmarna inträffar dagens fjärde Proppmätt. Den här gången beroende på all ischoklad, knäck, pepparkakor, mintkyssar, godis, julmust, you name it. Herregud, jag är redan mätt och jag har bara skrivit om det... Iallafall, vi har alla ljusen tända och julmusik i bakgrunden och alla försöker verkligen vara på sitt trevligaste humör. Julstämning på hög nivå, alltså. Och det är faktiskt lika roligt att ge som att få. Ännu roligare är det att se när de läser verserna man har skrivit. Men självklart är det ju väldigt roligt att få något man önskat sej oxå (A). Efter den stunden inspekterar vi våra nya saker ett tag (och kanske kollar så att alla är kvar, man vet aldrig när Tapas är i farten) och jaa, sen är väl julafton kind of slut. Slut på svenska alltså, inte den engelska betydelsen av slut. Haha oj vad knäppt det blev nu... jag skyller på att jag saknar ena linsen.
Fast det är klart att julafton har tappat lite av magin med åren. När man är 16 år väger fruktan och längtan ungefär lika kvällen innan. Längtan efter kusinerna, paketen och att känna stämningen. Fruktan för maten (jag hatar att vara mätt, haha), kraven och att inte känna stämningen. Men jag ska försöka hålla skenet uppe för att inte förstöra för de andra :)
NÄEJ, nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med den där jäkla tomten imorn.
GODFREAKINJUL <3
Imorgon kommer jultomten. Det är därför han inte har några barn; han kommer ju bara en gång om året. Och dessutom hänger kulorna i granen. Mwahaha. Förresten så är likheten mellan en mörkhyad och en julgran att det hänger färgade kulor i grenen på båda. Vadå, om julen handlar om roliga traditioner så måste ju mina klassiska skämt passa perfekt ^^
För min del hoppas jag verkligen att jag slipper tomten i år. Min yngsta kusin har för längesen avslöjat hemligheten bakom tomtemasken, ändå brukar de vuxna förtränga det och rätt vad det är knackar en utklädd pappa på dörren. Alla ler tvingat och låtsas bli glada, fastän vi ser att tomte-pappa inte ens ansträngt sig ordentligt. För vilken tomte har kostymbyxor, likadana skor som pappa och dessutom glasögon under masken? Tomte-pappa bryr sig inte, för han vet ju att vi vet. Och vi låtsas naiva, bara för att upprätthålla de gamla traditionerna. Pinsamt och uncomfortable är vad det är.
Aja, nu ska jag beskriva min normala julafton för de som vill läsa (typ ingen xD). Men lugn, jag tar det lite kort för jag har bara en lins på mig så jag ser knappt vad jag själv skriver. Iallafall, vid 8-tiden på morgonen (julafton är den enda dagen på året jag tar mig upp tidigt nästan utan att klaga) blir jag och småhjärnorna (mina bröder) väckta, oså kollar vi i vår julstrumpa där "nissarna" under natten har lagt lite paket. De senaste åren har jag varit rätt vaken när de där "nissarna" krafsar utanför sovrumsdörren, och för att vara nissar är de väldigt lika mina föräldrar kan jag tala om. Sen går man ner och äter frukost, inklusive pepparkakor, knäck och en sorts sockerkaka. Det är dagens första Proppmätt. Efter frukosten klämmer jag mig i mina alltid lika obekväma jul-fin-kläder. Jag har aldrig slutat förknippa julafton med trånga strumpbyxor/leggins och den ovana känslan av klänning, lukten av det oanvända tyget. Jaja, sedan åker vi till mormors mysiga hus och äter jullunch med mina 2 lika uppklädda kusinfamiljer. Det är dagens andra Proppmätt. Vi kusiner (som btw är åtta stycken mellan 6 och 16 år) hittar snabbt till vår vanliga lättsamma stämning trots att den göms bakom förklädnaden av styva finkläder och som vanligt tror vi att de vuxna äter sådär oäääändligt långsamt med flit, bara för att de vet att vi är otåliga att packa upp presenter.
När det väl är dags samlas vi i de tre sofforna runt granen och nu finns det inte längre en chans att man kan må dåligt i någon enda cell i hela kroppen. Omgiven av mina babblande, klängande, fnissande, nyfikna, upprymda, älskade kusiner är jag så hel jag kan bli. Som en tvättsvamp suger jag åt mig deras humör och blir ett förväntansfullt barn jag med. Att strumpbyxorna sticks gör inte längre så mycket.
Julklappsutdelningen brukar ta precis lagom lång tid - vi blir klara precis när Kalle Anka börjar. Barnen (och jag, men just då räknas jag som ett barn) springer upp till övervåningen och teven, trängs och hoppar i sofforna för att kapa de bästa platserna. Kalle Anka är som preis likadant som vanligt,.. vilket ju inte är så förvånande. Efter ett tag brukar även min härliga, barnsliga morbror komma upp och titta, och efter honom följer resten av de vuxna. Tyvärr tar det slut alldeles för fort och familjerna måste åka åt varsitt håll... Då är kusinernas glada miner som bortblåsta :( Men det kommer ju en jul nästa år igen. Min yngsta kusin ger sin typiska hejdåkram - en riktigt hård kram runt magen eftersom hon inte når längre upp. Det gör lika ont som vanligt och jag skrattskriker lika mycket som vanligt.
När vi kommer hem är vi bara familjen. Vi äter middag, ännu mer typisk julmat, vilket leder till dagens tredje Proppmätt. Och tilläggas bör att vanligtvis blir jag Proppmätt en gång varannan vecka ungefär, så tredje gången på en dag är det inte så härligt längre. Men är det god mat så är det. Vi brukar ha franska cornichons, det är muums :) Sedan börjar den stora presentutdelningen, då vi delar ut julklapparna inom familjen. Hos mormor delar vi bara ut inom släkten. Den stora utdelningen tar säkert 3-4 timmar, och under de timmarna inträffar dagens fjärde Proppmätt. Den här gången beroende på all ischoklad, knäck, pepparkakor, mintkyssar, godis, julmust, you name it. Herregud, jag är redan mätt och jag har bara skrivit om det... Iallafall, vi har alla ljusen tända och julmusik i bakgrunden och alla försöker verkligen vara på sitt trevligaste humör. Julstämning på hög nivå, alltså. Och det är faktiskt lika roligt att ge som att få. Ännu roligare är det att se när de läser verserna man har skrivit. Men självklart är det ju väldigt roligt att få något man önskat sej oxå (A). Efter den stunden inspekterar vi våra nya saker ett tag (och kanske kollar så att alla är kvar, man vet aldrig när Tapas är i farten) och jaa, sen är väl julafton kind of slut. Slut på svenska alltså, inte den engelska betydelsen av slut. Haha oj vad knäppt det blev nu... jag skyller på att jag saknar ena linsen.
Fast det är klart att julafton har tappat lite av magin med åren. När man är 16 år väger fruktan och längtan ungefär lika kvällen innan. Längtan efter kusinerna, paketen och att känna stämningen. Fruktan för maten (jag hatar att vara mätt, haha), kraven och att inte känna stämningen. Men jag ska försöka hålla skenet uppe för att inte förstöra för de andra :)
NÄEJ, nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med den där jäkla tomten imorn.
GODFREAKINJUL <3
Kommentarer
Trackback
