Det är bara hemskt
Det är bara så hemskt hur känslokalla vissa kan vara. Hur långt man kan gå för pengar och uppmärksamhet.
Har som en hjärntvättad zombie suttit klistrad vid dumburken sedan klockan kvart över tio imorse (nu är klockan tjugo över sex) och sett en hel massa skit-reality-program om livet och kärleken och allt det där som egentligen är extremt värdefullt men oxå väldigt lätt att göra till något tjafs man slökollar på ett tag, zappar ifrån och sedan glömmer bort för alltid. Den senaste timmen (eller kanske timmarna?) har jag glott på Cheaters och Jerry Springer Battle Of Betrayed Lovers bara för att jag blir så upprörd av hur producenterna och programledarna kan göra underhållning av när människors liv förstörs!
Vi börjar med Jerry Springer. En person, i det här avsnittet är det en man i 35årsåldern, får komma in och sätta sig i en stol framför programledaren och publikhavet och se på en video där hans fru (sedan flera år tillbaka) berättar för honom att hon är otrogen, har varit det ett bra tag och dessutom är gravid med den hon är otrogen med. Hon står där och skriker åt honom hur äcklig, vidrig, jobbig och han är. Rakt in i videokameran, rakt i hans ansikte, rakt in i tiotusentals tevetittares ansikten. Hatet lyser i hennes ögon, och jag fattar inte. Det är hennes make hon talar till, hennes äkta man! Hur kan så stark kärlek förvandlas till så starkt hat? Sedan kallas iallafall hon oxå in i studion där mannen sitter. De kastar spydigheter och gliringar åt varandra, förolämpar och sårar allt vad de kan med ord och med gester. De har älskat varandra i flera år och har ett barn ihop och nu finns bara hatet, viljan att vinna och förstöra för den andra, kvar. Jag fattar inte!
Så säger programledaren, Jerry Springer, att de har en video åt kvinnan oxå. Bandet går igång, och där ser man mannen som kvinnan varit otrogen med berätta att han inte orkat vänta på att kvinnan ska skilja sig utan han har varit otrogen mot kvinnan med en annan kvinna ... (rörigt, i know, hoppas ni fattar). Oså kallar de in honom i studion och alla bråkar och skriker och gråter. Hela tiden sitter publiken där och omväxlande ler, skrattar och buar åt dem! "Jerry, jerry, jerry!" hejar de. Och för dem är det bara underhållning. Fattar de inte att det är är blodigt allvar för de tre människorna som sitter därframme på scenen? Hur kan man bara sitta leende och se på när de tar itu med sina livs största problem?
Ännu värre var det i nästa avsnitt när killen som hade varit otrogen verkligen ångrade sig, desperat bönade och bad till sin älskade pojkvän att ta tillbaka honom, och tillslut friade. Pojkvännen såg ut att vilja svara ja och förlåta, men publiken buade och taggade honom till att bli aggressiv och istället tillslut slänga ringen i väggen.
Det är bara så hemskt, att se deras kärlek krossas under tyngden av publikens förväntninger, deras liv trampas sönder och göras narr av framför ögonen på tusentals tittare... Hur KAN man bara sitta där och njuta av att de lider?! Jag FATTAR INTE vad det är för FEL på folk.
Oså har vi då Cheaters, tar det lite kortfattat. Några "dektektiver" får i uppdrag att ta reda på om någons partner är otrogen eller inte. Sedan filmar de när de visar bevisen för den icke otrogna, och återigen får man se hur denne blir helt förkrossad. Bryter ihop. Skakar, stammar, nästan gråter och bara går sönder. För att personen älskar sin partner och inte vill förlora vad de har tillsammans. Men när de konfronteras med sin partner senare i programmet, vart är den kärleken då? Då finns bara skrik, bråk, förolämpningar. Hat och hämd. Jag fattar inte. Kan man verkligen sluta älska någon sådär plötsligt om man blir sårad av den? Kan man verkligen hata en person som man har delat allt med? Kan allting vända så plötsligt? Allt annat här i världen tar ju jättelång tid att förändra, speciellt om man ska förändra någonting till dess raka motsats, som i fallet när man förändrar kärlek till hat. Och isåfall, går hat att omvända till kärlek på lika kort tid?
Jag har verkligen mycket kvar att lära om starka känslor, men två saker vet jag säkert:
jag ska aldrig vara otrogen,
och jag hatar alla Jerry Springers därute.
Det var allt för idag och jag ska bli en mer aktiv bloggare hade jag tänkt. (:
Tills dess - ta hand om er, och framförallt varandra!
Har som en hjärntvättad zombie suttit klistrad vid dumburken sedan klockan kvart över tio imorse (nu är klockan tjugo över sex) och sett en hel massa skit-reality-program om livet och kärleken och allt det där som egentligen är extremt värdefullt men oxå väldigt lätt att göra till något tjafs man slökollar på ett tag, zappar ifrån och sedan glömmer bort för alltid. Den senaste timmen (eller kanske timmarna?) har jag glott på Cheaters och Jerry Springer Battle Of Betrayed Lovers bara för att jag blir så upprörd av hur producenterna och programledarna kan göra underhållning av när människors liv förstörs!
Vi börjar med Jerry Springer. En person, i det här avsnittet är det en man i 35årsåldern, får komma in och sätta sig i en stol framför programledaren och publikhavet och se på en video där hans fru (sedan flera år tillbaka) berättar för honom att hon är otrogen, har varit det ett bra tag och dessutom är gravid med den hon är otrogen med. Hon står där och skriker åt honom hur äcklig, vidrig, jobbig och han är. Rakt in i videokameran, rakt i hans ansikte, rakt in i tiotusentals tevetittares ansikten. Hatet lyser i hennes ögon, och jag fattar inte. Det är hennes make hon talar till, hennes äkta man! Hur kan så stark kärlek förvandlas till så starkt hat? Sedan kallas iallafall hon oxå in i studion där mannen sitter. De kastar spydigheter och gliringar åt varandra, förolämpar och sårar allt vad de kan med ord och med gester. De har älskat varandra i flera år och har ett barn ihop och nu finns bara hatet, viljan att vinna och förstöra för den andra, kvar. Jag fattar inte!
Så säger programledaren, Jerry Springer, att de har en video åt kvinnan oxå. Bandet går igång, och där ser man mannen som kvinnan varit otrogen med berätta att han inte orkat vänta på att kvinnan ska skilja sig utan han har varit otrogen mot kvinnan med en annan kvinna ... (rörigt, i know, hoppas ni fattar). Oså kallar de in honom i studion och alla bråkar och skriker och gråter. Hela tiden sitter publiken där och omväxlande ler, skrattar och buar åt dem! "Jerry, jerry, jerry!" hejar de. Och för dem är det bara underhållning. Fattar de inte att det är är blodigt allvar för de tre människorna som sitter därframme på scenen? Hur kan man bara sitta leende och se på när de tar itu med sina livs största problem?
Ännu värre var det i nästa avsnitt när killen som hade varit otrogen verkligen ångrade sig, desperat bönade och bad till sin älskade pojkvän att ta tillbaka honom, och tillslut friade. Pojkvännen såg ut att vilja svara ja och förlåta, men publiken buade och taggade honom till att bli aggressiv och istället tillslut slänga ringen i väggen.
Det är bara så hemskt, att se deras kärlek krossas under tyngden av publikens förväntninger, deras liv trampas sönder och göras narr av framför ögonen på tusentals tittare... Hur KAN man bara sitta där och njuta av att de lider?! Jag FATTAR INTE vad det är för FEL på folk.
Oså har vi då Cheaters, tar det lite kortfattat. Några "dektektiver" får i uppdrag att ta reda på om någons partner är otrogen eller inte. Sedan filmar de när de visar bevisen för den icke otrogna, och återigen får man se hur denne blir helt förkrossad. Bryter ihop. Skakar, stammar, nästan gråter och bara går sönder. För att personen älskar sin partner och inte vill förlora vad de har tillsammans. Men när de konfronteras med sin partner senare i programmet, vart är den kärleken då? Då finns bara skrik, bråk, förolämpningar. Hat och hämd. Jag fattar inte. Kan man verkligen sluta älska någon sådär plötsligt om man blir sårad av den? Kan man verkligen hata en person som man har delat allt med? Kan allting vända så plötsligt? Allt annat här i världen tar ju jättelång tid att förändra, speciellt om man ska förändra någonting till dess raka motsats, som i fallet när man förändrar kärlek till hat. Och isåfall, går hat att omvända till kärlek på lika kort tid?
Jag har verkligen mycket kvar att lära om starka känslor, men två saker vet jag säkert:
jag ska aldrig vara otrogen,
och jag hatar alla Jerry Springers därute.
Det var allt för idag och jag ska bli en mer aktiv bloggare hade jag tänkt. (:
Tills dess - ta hand om er, och framförallt varandra!
Kommentarer
Postat av: Amanda
Det där ena programmet har jag faktiskt aldrig trott var seriöst. Det första du snackade om. Om det nu är det jag tänker på. För det är typ sjuka partners och saker i det :o
Men jag vet ju inte. Brukar inte kolla, de e mina föräldrar som brukar^^
Woho! Börja blogga, det är kul att läsa det du skriver tkr jag:)
<3
Postat av: jag
Jag hoppas verkligen inte att det är seriöst... Jag trodde oxå först att det var fejk, men sen tänkte jag att ofta de som medverkar kan skådespela så bra?
Postat av: X
Säger juh att kärlek är flera kännslor.... Sen om nått händer är det upp till personerna att välja vad för kännsla dom ska ha kvar.... Ända är att människor hatar ofta.... För ofta.... Död åt alla människor, ja tack ^^
Trackback
