filifjonkan
Oh geez. Hela mitt liv har jag fått olustkänslor av att se bilder på eller höra talas om Filifjonkan. Fick nyss för mig att jag skulle testa om mitt nästan 19-åriga jag fortfarande kröp ihop inför åsynen av en jäkla seriefigur. Och well ja, jag tryckte bort sidan med google-bilder väldigt fort. Kan inte sätta fingret på vad det är, men av någon orationell anledning fyller den där smala saken mig med ångest och avsmak.
Men är det verkligen en orationell anledning?
När jag tryckte bort bilderna hittade jag en kort beskrivning av henne: "Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Kanske är det därför hon älskar att vara ute när det är storm."
Och det slår mig att jag har en Filifjonka i mig. Kanske är det egentligen, undermedvetet, Filifjonkan i mig själv som jag ända sedan jag varit liten känt rädsla och avsmak för, och liksom projicerat det till seriefiguren.
MEN ERKÄNN ATT HON SER BRA CREEPY UT .__.
